I dag skriver jag en sammanfattande ledare i Nerikes Allehanda om turerna kring Liberalerna och dess ledare Nyamko Sabuni de senaste veckorna.
Riksdagsledamoten Christer Nylander (L) skriver i Svenska Dagbladet i dag att ”vi hamnade lite i skymundan just nu, det är mycket fokus på statsministern”. Det kanske hade stämt för några veckor sedan, även om det inte har varit så mycket fokus på statsministern som det kanske borde vara under en pandemi. Nej, den senaste tiden har det förmodligen skrivits betydligt mer om Liberalerna än om regeringspartiet och alla andra partier tillsammans. Det har knappast lyft de rekordlåga opinionssiffrorna. Vad beror det på? Att Nyamko Sabuni är ”den mest transparenta politikern i vårt land”, som hon själv säger, och L ett ”öppet parti”?
Amands Sokolnicki skrev på DN:s ledarsida 7/5: När Sabuni i slutet av förra året fick frågan om vad hon leder för sorts parti svarade hon SvD: ”Vi behöver tänka närmare på det. Vi har varit så ängsliga att vi inte har utvecklat särskilt mycket politik. Vi måste bestämma oss. Att vi har en åsikt, oavsett vad den är.” Oavsett?
Liberalerna måste alltså börja fundera på rätt grundläggande saker. Som vad de har för politik. Vilka åsikter de har. Och hur deras ”målgrupp” ser ut: vilka tänker de som sina väljare? Och de måste på riktigt bli så öppna och transparenta som de själva hävdar att de är.
Här kan Liberalerna visa vägen nu. Transparens gäller nämligen för alla partier. Hur ska vi annars veta vad det är vi röstar på?
Lobbyister vill nu själva ha ett lobbyistregister i Sverige. Det är inte en dag för tidigt.
